Torsdagen den 12 november

Dags för ny rapport om osten. Som ni märker är jag lite i otakt med rapporteringen dock vägdes osten på rätt datum dvs den 12 november och då var den precis 3 veckor gammal. Den ser fortfarande mycket fin ut, inga sprickor eller missfärgningar. Den väger 1717 gram.
Numera penslar jag den ungefär var femte dag med saltvatten eller brännvin special.
Jag har ju en blogg till http://www.skogsbingel.blogspot.com/ som handlar om en öländsk äng. När jag läste i gamla hembygdsböcker för att hitta material om ängen hittade jag nedanstående historia om osttillverkning i gamla tider. Den berättelsen stämde väl överens med vad min svärmor Brita berättade om hur det var när hon var barn och hennes mor gjorde ost.
Tyvärr lyckas jag inte kopiera över texten så den intresserade får gå över till ovanstående blogg.

Torsdagen den 5 november.

Idag är alltså osten 2 veckor gammal. Den ser fortfarande finfin ut och luktar härligt hemgjord ost. Jag förvarar den fortfarande i en handduk i utrymmet mellan garage och kök. temperaturen där är ganska jämn, ca 14˚. Undantag en gång i veckan då vi bastar men då flyttas osten ut i garaget.

Dagens vikt är 1805 gram.
Har varit i kontakt med min ostkompis Honor. Hennes ost mår också bra.

Torsdagen den 29 oktober

Oj vad tiden går fort. Osten ser fin ut och väger nu efter en vecka 1890 gram. Den har alltså tappat nästan 400 gram. Den doftar gott och har än så länge inga mögelfläckar.

Jag har penslat den var 3:e dag omväxlande med saltlösning ochbrännvin special. Efter 3 dagar tog jag bort alluminiumformen och har den bara i en handduk.

Rapport från ystning på Öland

Rapport från ystning den 22 oktober

I mitten av oktober ringde en av mina goda vänner Honor Prentice och undrade när det var dags för årets ystning. Vi bestämde att den 22 oktober skulle passa bra.

Ystningen började förstås med det viktigaste; mjölköp. Liksom de tre senaste åren åket vi till Gunilla Carlssons och Bertil Erikssons gård i Tävelsrum för att köpa opastöriserad mjölk. Bertil berättade att mjölken kom från Ayreshirekor. En ras som härstammar från Skottland. Enligt Bertil passar denna mjölk utmärkt för ystning. Kul!!



Väl hemma delade vi på mjölken i två stora grytor. Det blev ca 17 liter i vardera gryta. Vi tillsatte 3,5 dl filmjölk från Smålandsmejerierna . Mjölken värmdes till 37º därefter tillsatte vi ca 50cl av apotekets löpe.

Äntligen kunde vi slappna av med en kopp kaffe i väntan på att mjölken skulle stelna.






Efter ca 30 minuter hade vi fått en fin ostmassa. Vi skar sönder den i "bitar". Och så var det dags för själva osttillverkningen. Vi fiskade upp ostmassan i durkslag så att vasslen fick rinna ner av ner i ett rostfritt kärl. Silduken placerades i ostformar och så hällde vi den avrunna ostmassan från durkslaget ner i ostformen det blev ett ca 2 cm tjockt lager, silduken lades över och vasslen pressades ut med handkraft.



Innan nästa lager fylldes på knipsade vi ytan och hällde på lite salt. Så fortsatte vi med ny ostmassa, pressade ut vasslen och knipsade, saltade och så vidare. Hela tiden sparades vasslen eftersom vi gärna ville göra vasslegröt och bröd av vasslen. Allt måste tas tillvara som i gamla tider.

När grytan var tom på ostmassssan var formarna fulla precis upp till kanten, väl avvägt måste jag säga.



Nu gällde det att stjälpa upp ostarna på rena handdukar.























Vilken lycka två stiliga ostar. Honors vägde 2110 gram (nederst) och min 2280 gram Skillnaden i vikt beror på hur hårt man pressat ut vassle, vi hade utgått från lika mycket mjölk. Ska bli mycket spännande att se hur vikten förändras unde mognaden.












Lisa Tengö