Torsdagen den 3:e december

Ostens vikt är nu 1695 gram. Den är gul och fin. Jag penslar den fortfarande med brännvin en gång i veckan och den ligger kvar i vår "bastugång" där det är ca 14 grader.
Jag har ju skrivit tidigare om ostkalas ur Torslundaboken I. Nu har jag lärt mig flytta mellan olika bloggar så här kommer det:
Ur kapitlet ”Livet i helg och söcken i en torslundaby vid sekelskiftet.”
Anders Olsson och Einar Söderquist
Ett särskilt festligt tillfälle på sommaren eller hösten var ostkalaset. Ostmjölken byttes mellan gårdarna, för att man på en gång skulle få en ordentlig samling ostar. Det var icke bara hemmansägarna, som bytte mjölk, många, många fler skulle beredas tillfälle att fylla sitt behov av ost. Det var barnmorskan, den som skötte kyrkogårdarnas gravar, skomakaren, skräddaren, smeden etc. Bondmororna gåvo ofta en finkänslig invit i ungefär följande ordalag.: ”Stöt på mej då du ska osts, så får jag kom te dej me lite mjölk.”
Det kunde samlas 10-20 kvinnor med var sitt mjölkspann, och det kunde bli ganska många och stora ostar. Ostningen gick så till, att mjölken uppvärmdes till ungefär 37 grader i stora kopparkittlar, varefter stycken av det hemberedda löpet tillsattes. När mjölken ”skurit sig”, som termen hette, pressades ostmassan ner i runda flätade korgar, som beklätts med duk. Den fetaste vasslan tillvaratogs för sig och kokades tillsammans med korngryn till ”vasslegröt”, en erkänt god ananrättning.
Ostkalasen voro i regel mycket glada tillställninga, till vilka man sökte sig, även om det var klent med möjligheterna att ha med sig mjölk. Det var en gumma som hette Vendelmaria. Hon hade visserligen en ko, men den stod sin. Till ostkalaset kom gumman likafullt medförande en stor kruka som hon överlämnade till värdinnan som tackade och tog emot. Då man lyfte på locket fann man den ena krukan inuti den andra i en lång rad, och i den innersta fanns en liten blomma. Vendelmarias gåva togs emot med glädje och hjälpte till att höja stämningen på kalaset.

Torsdagen den 12 november

Dags för ny rapport om osten. Som ni märker är jag lite i otakt med rapporteringen dock vägdes osten på rätt datum dvs den 12 november och då var den precis 3 veckor gammal. Den ser fortfarande mycket fin ut, inga sprickor eller missfärgningar. Den väger 1717 gram.
Numera penslar jag den ungefär var femte dag med saltvatten eller brännvin special.
Jag har ju en blogg till http://www.skogsbingel.blogspot.com/ som handlar om en öländsk äng. När jag läste i gamla hembygdsböcker för att hitta material om ängen hittade jag nedanstående historia om osttillverkning i gamla tider. Den berättelsen stämde väl överens med vad min svärmor Brita berättade om hur det var när hon var barn och hennes mor gjorde ost.
Tyvärr lyckas jag inte kopiera över texten så den intresserade får gå över till ovanstående blogg.

Torsdagen den 5 november.

Idag är alltså osten 2 veckor gammal. Den ser fortfarande finfin ut och luktar härligt hemgjord ost. Jag förvarar den fortfarande i en handduk i utrymmet mellan garage och kök. temperaturen där är ganska jämn, ca 14˚. Undantag en gång i veckan då vi bastar men då flyttas osten ut i garaget.

Dagens vikt är 1805 gram.
Har varit i kontakt med min ostkompis Honor. Hennes ost mår också bra.

Torsdagen den 29 oktober

Oj vad tiden går fort. Osten ser fin ut och väger nu efter en vecka 1890 gram. Den har alltså tappat nästan 400 gram. Den doftar gott och har än så länge inga mögelfläckar.

Jag har penslat den var 3:e dag omväxlande med saltlösning ochbrännvin special. Efter 3 dagar tog jag bort alluminiumformen och har den bara i en handduk.

Rapport från ystning på Öland

Rapport från ystning den 22 oktober

I mitten av oktober ringde en av mina goda vänner Honor Prentice och undrade när det var dags för årets ystning. Vi bestämde att den 22 oktober skulle passa bra.

Ystningen började förstås med det viktigaste; mjölköp. Liksom de tre senaste åren åket vi till Gunilla Carlssons och Bertil Erikssons gård i Tävelsrum för att köpa opastöriserad mjölk. Bertil berättade att mjölken kom från Ayreshirekor. En ras som härstammar från Skottland. Enligt Bertil passar denna mjölk utmärkt för ystning. Kul!!



Väl hemma delade vi på mjölken i två stora grytor. Det blev ca 17 liter i vardera gryta. Vi tillsatte 3,5 dl filmjölk från Smålandsmejerierna . Mjölken värmdes till 37º därefter tillsatte vi ca 50cl av apotekets löpe.

Äntligen kunde vi slappna av med en kopp kaffe i väntan på att mjölken skulle stelna.






Efter ca 30 minuter hade vi fått en fin ostmassa. Vi skar sönder den i "bitar". Och så var det dags för själva osttillverkningen. Vi fiskade upp ostmassan i durkslag så att vasslen fick rinna ner av ner i ett rostfritt kärl. Silduken placerades i ostformar och så hällde vi den avrunna ostmassan från durkslaget ner i ostformen det blev ett ca 2 cm tjockt lager, silduken lades över och vasslen pressades ut med handkraft.



Innan nästa lager fylldes på knipsade vi ytan och hällde på lite salt. Så fortsatte vi med ny ostmassa, pressade ut vasslen och knipsade, saltade och så vidare. Hela tiden sparades vasslen eftersom vi gärna ville göra vasslegröt och bröd av vasslen. Allt måste tas tillvara som i gamla tider.

När grytan var tom på ostmassssan var formarna fulla precis upp till kanten, väl avvägt måste jag säga.



Nu gällde det att stjälpa upp ostarna på rena handdukar.























Vilken lycka två stiliga ostar. Honors vägde 2110 gram (nederst) och min 2280 gram Skillnaden i vikt beror på hur hårt man pressat ut vassle, vi hade utgått från lika mycket mjölk. Ska bli mycket spännande att se hur vikten förändras unde mognaden.












Lisa Tengö

Tisdagen den 20 oktober

Mitt namn är Lisa Tengö. På denna blogg tänker jag berätta om hur jag och en av mina vänner Honor Prentice tillverkar ost hösten 2009.

Som väl är ringer Honor och påminner när det är dags för ystning. I år blir det torsdagen den 22 oktober. Nästa steg är att köpa löpe. Förr fanns det i vanliga ICA-affärer men nu är det apoteket som gäller och man måste vara ute i god tid eftersom det inte alltid finna hemma. Har man kommit så här långt är det bara mjölken som fattas. Mjölken ska vara opastöriserad och det köper man bäst direkt från en bonde.